Plaza

Aihealueet: Ajankohtaista, Kulttuuri

naisviha, katkeroituminen, seksi, seurustelu, sukupuolten sota, yksinäisyys, antifeminismi, miehen kohtalo, miehen osa

Jatko-opiskelija nimeltä Jemima Repo kirjoitti Hesariin naisvihasta, johon äärioikeiston rasismi kytkeytyy, ja hän vaati - tosin ei ehkä ihan näillä sanoin, mutta sisältö oli selvä - nollatoleranssia naisvihalle ja antifeminismille. No, kuten hyvin tiedätte, yksi syy miksi olen nyttemmin sanoutunut irti miesasiasta, on juuri se, että suurin osa miesaktivismista (ja miesaktivisteista, heh) on satanut äärioikeiston laariin. Minun linjani on aina ollut, että naisia saa vihata jos siltä tuntuu ja feminismi voidaan kyseenalaistaa alkamatta rasistiksi. Valitettavasti suomalainen mies, varsinkin ns. älykkömies, on tavattoman tyhmä, lattea ja moraaliton olento, joka ei ymmärrä tätä ellei häntä määrätietoisesti ohjata paimensauvoin oikealle puistokäytävälle, erästä tuntemaani tuntematonta runoilijaa lainatakseni, ja siksi minun täytynee kirjoittaa siitä, miten naisviha kohdennetaan oikealla ja demokratiassa hyväksyttävällä tavalla.

En doktorand vid namnet Jemima Repo skrev i Helsingin Sanomat om kvinnohatet som en ingrediens i den högerextremistiska rasismen, och hon krävde - inte med de här exakta orden, men det var inte svårt att förstå vad hon ville åt - nolltolerans för kvinnohat och antifeminism. Nåja, som ni bör veta har jag själv gett manssaksaktivismen uppå båten precis därför att största delen av den realiserats som stöd för högerextremismen. Min policy har alltid varit den, att man nog får hata kvinnor om det är ens verkliga och uppriktiga känsla och att det är möjligt att ifrågasätta feminismen utan att bli rasist. Tyvärr är den finske mannen, särskilt den såkallade intellektuelle, en bottenlöst korkad, endimensionell och amoralisk varelse, som inte förstår detta om det inte är någon annan, någon klokare, som med en herdestav måste ledas till den rätta parkgången, för att citera en okänd diktare som jag personligen känner. Sålunda bör jag väl skriva ett par ord om hur man ska hantera sitt kvinnohat på ett rätt och i en demokrati acceptabelt sätt.

On totta, että rasismiin kuuluu oleellisena osana naisviha ja antifeminismi. Nykyinen äärioikeisto on ennen muuta reaktio kuusikymmenluvun kulttuurimurroksesn ja siitä seuranneeseen liberalisoitumiseen niin seksuaalisuuden kuin muidenkin elämänalueiden osalta. Toisaalta se liberalisoituminen on mennyt niin syvälle yhteiskunnan rakenteisiin, että tuskin kukaan rasisti ja äärioikeistolainenkaan sitä vastustaa johdonmukaisesti: eivät äärioikeistolaisetkaan yritä tosissaan elää viisikymmenlukulaista elämää, vaan, kuten runoilija Heinrich Heine sanoi oman aikansa konservatiiveista, he pitävät kyllä julkisesti saarnoja vedenjuonnin puolesta, mutta tissuttelevat salaa viiniä. Ich kenne die Weise, ich kenne den Text, ich kenn’ auch die Herren Verfasser: ich weiss, sie tranken heimlich Wein und predigten öffentlich Wasser.

Det är sant att kvinnohatet och antifeminismen hör ihop med rasismen. Den nuvarande högerextremismen är främst en reaktion på sextiotalets kulturbrytning och den därpåföljande liberaliseringen både i fråga om sex och i samhället i allmänhet. Å andra sidan har den där liberaliseringen gått så långt och etsat sig så djupt in att det knappast längre finns ens några högerextremister som konsekvent bekämpar den. Ingen av dem försöker på riktigt imitera femtitalslivet i sin egen vardag. I stället dricker de i hemlighet vin och predikar för vatten i offentligheten, för att citera vad den tyske diktaren Heinrich Heine på artonhundratalet sa om sin tids konservativa - ”ich kenne die Weise, ich kenne den Text, ich kenn’ auch die Herren Verfasser, ich weiss, sie tranken heimlich Wein und predigten öffentlich Wasser.”

Feminismi oli osa sitä liberalisoitumista ja sen osana rasistit ja fasistit vihaavat feminismiä. Mutta kuten Repo itsekin huomaa, äärioikeistonkaan suhde feminismiin ja naisasiaan ei ole mitenkään sisäisesti johdonmukainen eikä yksiselitteinen. Silloin kun lietsotaan vihaa länsimaista vapaamielistä ja suvaitsevaista elämäntapaa vastaan, se elämäntapa pyritään leimaamaan ämmämäiseksi ja epämiehekkääksi: ihmisten kohteleminen ihmisinä, ihmisoikeudet, oikeusvaltio, lähimmäisenrakkaus, hyväntekeväisyys, käytöstavat ym. ovat naismaista nynnyilyä ja kommunismia, kun taas sairaalloinen epäluulo, viha ja väkivaltafantasiat ovat reilua miehisyyttä. Toisaalta silloin kun on tarvis korostaa muslimien ja mustaihoisten pahuutta, intoudutaankin yhtäkkiä julistamaan, kuinka hyvä naisen asema länsimaissa on ja kuinka kaikenlaiset murjaanit haluavat riistää länsimaiselta naiselta hänen vapautensa. Toisin kuin Repo tuntuu kuvittelevan, äärioikeistoon tai sen sympatisoijapiiriin on juuri tuon jälkimmäisen asennevaihtoehdon vuoksi ajautunut feministeiksi itsensä mieltäviä naisia (tässä kohtaa pitää muistaa Anja Kauranen-Snellman-Mannerheim-Paasikifwi-Lincoln-Washington-Obama-Jumalan somalivastainen roskakirja ”Parvekejumalat”), eli mitenkään sovittamattomana ei feminismin ja rasismin ristiriitaa voida pitää.

Feminismen utgjorde en del av den liberaliseringen och det är som en del av den som den hatas av rasister och fascister. Men som Repo även själv påpekar, är högerextremismens förhållande till feminismen varken logiskt konsekvent eller entydigt. När det är dags att underblåsa hat mot det västerländska frisinnade och toleranta levnadssättet gäller det att utmåla det som en tantaktig och omanlig livsstil: att behandla människor som människor, att beakta mänskliga rättigheter, att iaktta rättsstatliga normer, att kristligt älska medmänniskan - allt det är mesaktighet och kommunism, medan det rejält manliga består av att hysa patologisk misstro mot utlänningar, att hata dem och att gräva ner sig i våldsamma fantasier. Å andra sidan, när det blir aktuellt att förkunna hur onda och hemska muslimer och svarta är, ja då börjar rasisterna plötsligt yra om hur bra kvinnor har det i Väst och hur allehanda blattar och svartskallar vill frånta kvinnan hennes frihet. Repo förefaller inte ha lagt märke till det, men det finns högerextremistiska kvinnor som trillat dit under påverkan av den feministiska sidan i rasistisk retorik och som alltjämt ser sig själva som feminister (här bör vi komma ihåg Anja Kauranen-Snellman-Mannerheim-Paasikifwi-Lincoln-Washington-Obama-Gudinnans somalierfientliga skräproman ”Parvekejumalat”), så det råder ingen oförsonlig motsättning mellan rasismen och feminismen.

Revon yritys saada naisviha ja antifeminismi kiellettyä tai pannaan julistettua on sikälikin typerä, että naisvihaa ja antifeminismiä on yhtä mahdotonta kieltää kuin maahanmuuttoa, hengittämistä tai muitakaan ihmisen osaan ja normaaliin inhimillisyyteen kuuluvia ilmiöitä. Feminismiä tulee voida vastustaa siitä yksinkertaisesta syystä, että feminismi on tietyn yhteiskunnallisen ryhmän eli naisten asiaa kollektiivisesti ajava aate. Sillä, joka ei kuulu asianomaiseen ryhmään, on demokraattisessa maassa täysi oikeus suhtautua välinpitämättömästi tai vihamielisesti sellaiseen liikkeeseen, niin kauan kuin hän ilmentää suhtautumistaan lain puitteissa, ts. ei yritä murhata, raiskata eikä mukiloida feministejä eikä yritä estää ketään osallistumasta feministisiin tilaisuuksiin tai järjestämästä niitä. Tietysti feministien oma näkemys asiasta on, että feminismi ajaa viime kädessä myös miesten asiaa. Tämä on kuitenkin vain propagandaa ja sellaisena aivan yhtä läpinäkyvää ja naurettavaa kuin antifeministisen äärioikeiston yritykset selittää ajavansa myös naisten asiaa. Omasta puolestani totean, että minä en aja naisten enkä feministien asiaa enkä pidä sitä velvollisuutenani: naiset ja feministit osaavat varmasti tehdä sen riittävän hyvin itsekin.

Repos försök att förbjuda eller bannlysa kvinnohat och antifeminism är en såtillvida dum idé, att det är lika omöjligt att förbjuda dem som det vore att förbjuda invandring, andning eller någon annan företeelse som utgör en oundviklig del av människans lott och öde. Det bör vara tillåtet att bekämpa feminism av det enkla skälet att feminismen är en ideologi som går ut på att kollektivt främja kvinnornas sak. Kvinnorna är en grupp i samhället. De som inte hör till den grupp vars sak en sådan ideologisk rörelse arbetar för har all rätt i världen att förhålla sig likgiltigt eller fientligt till rörelsen så länge han uttrycker sin attityd inom lagens ramar, dvs inte mördar, misshandlar eller våldtar några feminister och inte heller försöker sabotera feministiska möten och evenemang. Feministerna själva påstår sig naturligtvis främja även männens sak, men det är typiskt propagandaprat och som sådan lika öppet förljuget och löjligt som antifeministiska högerextremisters skrattretande försök att framhäva att de är för kvinnornas fri- och rättigheter. För min del konstaterar jag att jag inte främjar kvinnornas sak och ser mig inte heller förpliktigad att göra det, ty kvinnorna och feministerna kan göra det tillräckligt bra själva.

Mitä sitten tulee naisvihaan, jos se pitää kieltää, on kiellettävä myös miesviha. Kumpaakaan ei kuitenkaan voi kieltää, koska ne ovat osa heteroseksuaalisen ihmisen elämää: kun suhde vastakkaiseen sukupuoleen on nöyryytysten, pettymysten ja turhautumisen täyttämä, joka mies vihaa naisia aina silloin tällöin, ja tunnetusti myös joka nainen miehiä - miesvihan purkauksethan ovat normaalia ja hyväksyttyä naisten käytöstä.

Vad sedan angår kvinnohatet, kan det inte förbjudas, om man inte förbjuder även manshatet. Varken det ena eller det andra går dock i praktiken att förbjuda, ty bägge är en del av det heterosexuella livet: när förhållandet till det motsatta könet är präglat av förnedringar, besvikelser och frustration, hatar varje man kvinnor ibland, så som varje kvinna ibland hatar män - att öppet ventilera sitt manshat är vad kvinnor med samhällets goda minne hela tiden gör, inte sant?

Heteroseksuaalisen miehen luonteeseen kuuluu, että ilman naista on paha olla, eikä kyse ole vain seksistä, vaikka kokemus siitä, ettei kelpaa seksuaalisesti naisille, on toki oleellinen osa asiaa. Nuoren miehen elämä on usein seksuaalisen niukkuuden varjostamaa, samalla kun koko joukkotiedotus - naistenlehdistä miestenlehtiin - inttää, että kellä tahansa normaalilla nuorella ihmisellä - miehellä tai naisella - on aina mahdollisuus omasta tahdostaan valita joko vakituinen suhde, tilapäiset seksuaalisuhteet tai selibaatti. Todellisuudessa hyvin harva nuori mies on itsetuntonsa ja suosionsa puolesta siinä asemassa, jossa hän voisi valita selibaatin vapaaehtoisesti. Moni nuori mies kokee seksuaalielämässään, tai pikemminkin seksuaalielämättömyydessään, olevansa täysin itseään suurempien voimien heiteltävänä ja vailla minkäänlaisia mahdollisuuksia saada naisilta seksuaalista hyväksyntää tai varsinkaan vaikuttaa sen hyväksynnän saamiseen.

Det ligger i den heterosexuelle mannens natur att det inte är trevligt att leva utan en kvinna, och det är inte bara frågan om sex, även om känslan av att inte vara sexuellt accepterad av kvinnor bidrar väsentligt till illamåendet. En ung mans liv brukar vara kringskuret av sexuell otillräcklighet, och samtidigt förkunnar hela medievärlden - från kvinnotidningar till porrblaskor - att vilken ung människa som helst - man eller kvinna - alltid kan välja fritt mellan ett stadigt förhållande, lösa sexförbindelser eller celibatet. I verkligheten är få unga män så populära och har så bra självkänsla att de kan välja celibatet frivilligt. Många unga män uppfattar det så att deras sexliv, eller snarare deras brist på något sexliv alls, är någonting de inte kan påverka på något sätt. Ingenting de själva kan göra förefaller ändra på någonting.

Tällaisessa tilanteessa on kaksi mahdollisuutta reagoida: joko syyttää epäonnistumisista itseään - tämä johtaa tunnetusti depressioon, joka on tappava tauti - tai sitten syyttää naisia. Jälkimmäinen vaihtoehto on selvästi parempi kuin tuhoisat itsesyytökset, ja monelle miehelle ainoa tapa pitää päänsä koossa. Naisvihan kieltäminen on sekä naiivia että julmaa, koska jonkinlainen naisviha nyt kuitenkin on usein miehelle se viimeinen keino säilyttää itsetunto ja mielenterveys. Ja itse asiassa pidänkin naiivia feminismiä, joka kieltää ja demonisoi naisvihan, yhtenä syynä miesten depressio- ja itsemurhalukuihin Suomessa. Naisvihan kieltäminen on kuin kieltäisi kiristyssiteen vakavasti haavoittuneen ensiavussa käytettävänä hätäkeinona.

I en sådan här situation finns det två sätt att reagera: antingen skyller man på sig själv, vilket som bekant leder till depressionen, en livsfarlig sjukdom, eller på kvinnorna. Det senare alternativet är definitivt bättre än destruktiva självförebråelser, och för många män är de det enda sättet att hålla sig vid någorlunda sunda vätskor. Att blankt förbjuda kvinnohatet är både naivt och grymt, eftersom någon form av kvinnohat ändå är för mannen ofta sista chansen att bevara de sista resterna av självkänslan och själshälsan. Och i själva verket ser jag en sådan naiv feminism som förbjuder och demoniserar kvinnohatet som ett av skälen till männens stora problem med depression och självdestruktivitet i Finland. Att förbjuda kvinnohatet är som att förbjuda tryckförband i första hjälp till allvarligt sårade.

Naisviha on kuitenkin ainoastaan ensiapu, ja siihen sisältyy muutettavat muuttaen samantyyppisiä riskejä kuin kiristyssiteeseen: se voi aiheuttaa sielullisen kuolion, jonka tuloksena asianomainen ajautuu viha- ja rasistiporukoihin haaskaamaan ainokaisen elämänsä kaunassa piehtaroimiseen. Jotta näin ei kävisi, naisvihasta saatu energia on ensimmäisen raivokohtauksen jälkeen kohdennettava rakentavammalla tavalla: on aikuistuttava ja omaksuttava realistisempi, terveempi ja itsetuntoisempi mielikuva niin naisista kuin omastakin seksuaalisuudesta.

Kvinnohatet är dock endast en form av första hjälp, och det innebär liknande risker som tryckförbandet: det kan i längden leda till själslig kallbrand, så att man hamnar i rasistgänget och slösar bort sitt enda liv på att vältra sig i hatet. För att undvika detta bör man, när den första attacken av kvinnohat väl är över, rikta den energi man fått av den till konstruktiva mål: man bör bli vuxen och bygga sig en mera realistisk, sundare och självtillitsfullare föreställning både om kvinnan och om sin egen sexualitet.

Pettymyksiin ja naisvihaan päätyminen johtuu siitä, että asianomainen yrittää toimia seurusteluasioissaan jonkinlaisen valmiin käsikirjan - sen epärealistisen seksuaalivalistuksen - mukaan. Valitettavasti ne peruskoulutason valmiit elämiskäsikirjat ovat useinkin naiiveja ja harhaanjohtavia kuvia maailmasta. Esimerkiksi ala-asteen kansainvälisyyskasvatukseen kuuluva lässyttäminen kaikkien maailman lasten ystävyydestä on varmasti ällöttävää ja omiaan herättämään vastareaktioita ja kyynistymistä, mutta sen sijaan että ruvetaan näkemään tummaihoiset ulkomaalaiset vihollisina ja inttämään yhtä lapsellisesti kaikkien suomalaisten tai valkoihoisten yhteenkuuluvuudesta, on suositeltavaa alkaa aikuiseksi ja ymmärtää, että kaikenmaalaisissa ja kaikenvärisissä on kosolti niin vastenmielisiä nilkkejä ja retkuja kuin ihan siedettäviä ja mukaviakin kavereita.

Besvikelserna och kvinnohatet beror på att man i sitt förhållande till kvinnan försöker följa ett färdigt manuskript eller en handbok - den där orealistiska sexupplysningen. Tyvärr brukar de där handböckerna åtminstone på grundskolenivån ge en naiv och vilseledande bild av världen. Det där svamlet om hur alla barn i världen ska vara vänner som man blir påprackad i internationalitetsfostran på lågstadiet känns säkert äckligt ibland och leder till cyniska motreaktioner, men i stället för att börja se alla mörkhyade utlänningar som fiender och börja svamla precis lika barnsliga saker om hur alla finnar eller alla vithyade av naturliga skäl bör vara solidariska är det bättre att börja uppföra sig som en vuxen och förstå att det finns både skälmaktiga skurkar och hyggliga och trevliga typer i alla nationaliteter och hudfärger.

Samalla tavalla tulisi edetä sen jälkeen kun se välttämätön naisvihavaihe on käyty läpi. Se, että naiset eivät ole sellaisia sokerista ja kukkasista tehtyjä söpöliinejä kuin feminismin ja tiedostamattoman kristillisperäisen seksuaalisyyllisyyden läpitunkema ”valistus” väittää, ei tarkoita, että pitäisi ajatella naisten olevan maailman pahuuden ruumiillistumia, jotka pitää viipymättä lyödä kahleisiin ja sulkea pimeään kellariin (vaikka tämän julistaminen onkin provokaatioarvonsa ansiosta hauskaa aikansa, kuten lukijani hyvin tietävät). Sen sijaan on aikuistuttava ja hyväksyttävä naiset sellaisina epätäydellisinä ihmisinä kuin he ovat.

På ett liknande sätt bör man handla när man väl genomgått det där nödvändiga kvinnohatsskedet. Att kvinnor inte är sådana sötnosar kokade på socker och blommor som ”upplysningen”, behäftad med både feminism och omedvetet kristligt sexpryderi som den är, påstår, betyder inte att kvinnorna är världens ondska förkroppsligad och att de bör slås i bojor och fängslas i källaren (även om det för en tid är helt kul att provocera folk med sådana krav, något som mina gamla och trogna läsare säkert kommer ihåg). Istället bör man bli vuxen och acceptera kvinnorna som ofullkomna, mänskliga varelser.

Tästä prosessista on nykymaailmassa tehty turhan pitkällinen ja vaikea, koska miesten kokemusperäinen tieto naisista ja naiseudesta - menneiden miespolvien yhteinen viisaus, joka helpottaa sopeutumista pariutumismarkkinoille, noille naisten ehdoilla toimiville tylyille ja kylmille myyjän markkinoille - leimataan kevytmielisesti sovinismiksi ja naisvihaksi ja nuorille miehille tyrkytetään sen sijaan ”valistuksena” kaikenlaista naisia ihannoivaa ja jalustalle nostavaa roskaa. Yhden asian valistus olisi saanut ainakin minulle kertoa, nimittäin sen, että on olemassa nuoria naisia, jotka saavat yksinäisten nörttien kiusaamisesta niin suurta nautintoa, että jaksavat kirjoittaa sellaiselle viikkokausia ihailijapostia vain hylätäkseen asianomaisen mahdollisimman loukkaavalla tavalla heti kun saavat vastakaikua ”tunteilleen” ja levitelläkseen hänen yksityisasiansa koko maailman tietoon. Jos nimittäin olisin ollut etukäteen varautunut tällaiseen tilanteeseen, sitäkään järkytystä ei olisi tarvinnut hautoa vuosikymmenen päivät.

Den här mognadsprocessen är i dagens värld onödigt utdragen och svår, ty männens erfarenhetsmässigt inhämtade kunskap om kvinnan - de gångna manliga generationernas gemensamma visdom, som underlättar anpassningen till kärlekens marknad, denna kalla och obarmhärtiga försäljarens marknad som fungerar på kvinnornas villkor - brännmärks som chauvinism och kvinnohat och unga män blir istället hjärntvättade med en ”upplysning” som idealiserar kvinnan och lyfter henne på piedestalen. En sak borde upplysning ha förklarat för mig: att det på riktigt finns unga kvinnor som njuter av att pina ensamma nördtyper till den milda grad att de skriver nörden beundrarpost vecka efter vecka och månad efter månad bara för att på ett ytterst förolämpande sätt säga upp vänskapen precis när mannen börjar besvara deras ”känslor” och för att sedan delge hela världen vad de fått veta om nördens privatliv. Hade jag på förhand vetat att sådant här förekommer hade jag inte behövt ruva på den chocken i ett helt årtionde.

Panu Höglund