Plaza

Aihealueet: Ajankohtaista, Kulttuuri

sielunhoito, kristinusko, fundamentalismi, Nokia Missio, skandaalit, uskonto, uskontojen uhrit, kuolleistaherättäminen, ylösnousemus, kuolleistamanaaminen

Markku Koivisto, Nokian karismaattisen herätyksen keulahahmo, on tuoreehkojen uutisten mukaan saanut potkut sielunpaimenen pallilta syyllistyttyään ”seksuaalisten rajojen rikkomiseen”. Uskottavimman julkisuudessa olleen tulkinnan mukaan tämä tarkoittaa käsin kähmimistä ja klähmimistä, mahdollisesti luonteeltaan homoseksuaalista, vaikka jälkimmäinen saattaa olla ilkeämielistä vihjailua. Sitä ainakin toivoisi, että maailmasta löytyisi edes yksi änkyräkristitty hengellinen johtomies, joka vaihteeksi jäisi kiinni sukukypsien naisten ahdistelusta, eikä aina vain alaikäisten poikien.

Markku Koivisto, ledargestalten för den karismatiska väckelserörelsen i Nokia, har enligt färska nyheter fått sparken som själavårdare efter att ha ”överskridit sexuella gränser”. Enligt de trovärdigaste tolkningarna var det frågan om famlande och fingrande, och det är tänkbart att det var homosexuellt inspirerat, låt vara att det senare kan vara en elak insinuation. Det skulle ju vara trevligt om det fanns åtminstone en kristen fundamentalistledare som åkte dit för att ha trakasserat vuxna kvinnor, dvs inte minderåriga gossar.

Voi tietysti olla, että avioliittorajoja ylittävät heteroseksuaaliset suhteet ovat änkyräuskovaisissa piireissä kyllin normaali ja hiljaa hyväksytty ilmiö ollakseen johtamatta skandaaleihin. Muuan noiden piirien liepeillä liikkunut tuttavuuteni tiesi kertoa hauskoja juttuja niissä liikkuvien naisten halukkuudesta emätinyhdyntää lievempiin seksuaalisiin kontakteihin miesten kanssa - kuulemani alkujaan amerikkalaisperäinen vitsi siitä mitä uskovainen tyttö sanoi poikaystävälleen - ”saat naida ensin peräsuoleen ja sitten otan sinulta suihin” - on siis ilmeisesti ajankohtainen myös Suomessa. Vaikka (tai siksi että) tuttavani oli yksinäinen, naimaton mies, jota vakituinen naisseura olisi kyllä kiinnostanut, kukaan hänen tuntemistaan Jeesuksen morsiamista ei ollut kiinnostunut sulostuttamaan hänen elämäänsä, vaan keskittyi hellimään jonkun jo naimisissa olevan uskonveljen siitintä avioliiton särkemistarkoituksessa.

Visst kan det hända att det är helt normalt och accepterat i fundamentalistkretsar att överskrida äktenskapsgränser heterosexuellt, åtminstone så accepterat att de inte ger upphov till några skandaler. En av mina bekanta som rört sig kring de där kretsarna kunde berätta roliga historier om hur villiga kvinnor där var att ha sexuella kontakter med män förutsatt att det inte var frågan om några vaginala samlag: tydligen är den där amerikanska vitsen om vad den förriga troende flickan sade sin pojkvän - ”först knullar du mig i röven och sen tar jag din kuk i munnen” - nuförtiden aktuell även i vårt avlånga land. Trots att (eller precis därför att) min bekant själv var singel och inte skulle ha haft något emot stadigt kvinnligt sällskap, var ingen av de Kristi brudar han personligen kände villig att förljuva hans liv, utan föredrog att kyssa penisen på någon redan gift trosbroder med hopp om att få gifta sig med mannen när denne väl skilt sig från sin nuvarande fru.

Homoseksuaalinen ahdistelu homoja kiihkeästi vihaavissa ääriuskovaispiireissä taas ei hämmästytä ketään. Homofobia syntyy, kuten tiedämme, omista tukahdutetuista homoseksuaalisista tunteista: jos ihminen kokee jatkuvaa riuduttavaa houkutusta ryhtyä homoseksuaalisiin tekoihin, jotka hänen uskonnollinen vakaumuksensa kuitenkin kieltää, hän kokee kaikenlaisen homoseksuaalisuutta koskevan tiedottamisen saatanan viettelyksenä ja uskoo kaikkien muiden olevan yhtä herkkiä tälle kiusaukselle kuin hän. Koska itse olen vihannut naisia siksi että olen kokenut heteroseksuaalista halua, jonka tietyssä nuoruuden vaiheessa tunnustamani uskonto eli feminismi tunnetusti kieltää ainakin miehiltä, olen mielestäni aika hyvin perillä niistä psyykkisistä mekanismeista, jotka tässä taustalla piilevät.

Att det förekommer homosexuella trakasserier i böghatande religiösa kretsar bör inte överraska någon. Som vi alla vet är homofobi ett resultat av förträngda homosexuella känslor och begär. Om någon kontinuerligt känner sig lockad till homosexuella gärningar, men vet att hans religion förbjuder dem, uppfattar han all information om homosexualism som djävulsk frestelse och tror att alla andra är lika känsliga för den som han. Som ni vet brukade jag själv hata kvinnor därför att jag kände heterosexuellt begär - något som feminismen, en religion jag för många år sen omhuldade, ju ogillar hos män - kan jag föreställa mig de psykiska mekanismer som ligger bakom det här.

Seksuaalisille hairahduksille ilkkuminen on tässä yhteydessä tietysti hieman sopimatonta, varsinkin kun Koivisto-parka on tiettävästi keskellä avioeroprosessia. Sellainen voi johtaa monen muunkin tyyppisiin harkitsemattomuuksiin - seksuaaliset rajojenrikkomiset ainakin täysivaltaisten aikuisten välillä ovat aina parempi vaihtoehto kuin avioeropotutuksen purkautuminen esimerkiksi sivullisiin kohdistuvana väkivaltana - joten on parempi olla paheksumatta asiaa liian äänekkäästi: harvalla meistä on näissä asioissa varaa viskoa kiviä. Huomattavasti rankempaa kamaa ovat ne jutut yrityksistä herättää vainajaa eloon. Lehtitiedot ovat tässäkin hieman ristiriitaisia, mutta ilmeisesti kyseisessä tapauksessa on tapaturmaisesti menehtynyttä alle kymmenvuotiasta lasta koetettu elvyttää rukouksin.

Visst är det något otillbörligt att raljera över Koivistos eventuella sexuella överträdelser, särskilt med tanke på att han lär befinna sig mitt i en skilsmässoprocess. Det innebär en massa stress och kan leda till mången annan sorts överilningar. Det är bättre att avreagera sin skilsmässoångest och frustration genom att hänge sig åt sexuella utsvävningar - förutsatt att det sker myndiga och vuxna människor emellan - än t ex genom att attackera och misshandla utomstående. De flesta av oss lever i glashus och bör sålunda inte kasta stenar. Ryktena om att Koivisto och en del av hans församlingsmedlemmar försökt återuppväcka ett dött barn. Tidningarna förefaller i viss mån motsäga varandra i detaljerna, men uppenbarligen var den döde yngre än tie år och menigheten försökte bringa honom tillbaka till livet genom intensiv bön.

Tämäkään ei ole pilkkanaurun paikka, sillä lapsen kuolema on varmasti läheisille hyvin tuskallinen asia, puhumattakaan siitä että se asettaa uskovaiset vanhemmat perimmäisten kysymysten äärelle: jos Jumala on kaikkivaltias ja hyvä, miten Hän voi sallia viattoman lapsen saavan surmansa? Yksi mahdollisuus on uskoa, että Hän on asettanut vanhemmat koetukselle, ja uskomalla riittävän lujaa he saavat lapsensa palaamaan kuolleista. Tämä ajatuskulku on syvästi inhimillinen ja ymmärrettävä, mutta sielunhoitajan ei nähdäkseni tulisi tukea sitä eikä varsinkaan esiintyä Jeesuksen tasoisena Jumalan valtakunnan viskaalina, jolla on valta herättää vainajia. Evankeliumeihin uskovalle kristitylle Jeesuksen kuolleistaherättämiskyky oli juuri merkki siitä, että Jeesus oli jotain muuta kuin omana aikanaan tavallinen kiertävä rabbiini - tai jotakin muuta kuin tavallinen herätyssaarnaaja meidän aikanamme.

Det här är inte heller nånting att hånskratta över, ty ett barns död inger föräldrarna stor smärta och ställer dem svåra frågor om de är religiösa: om Gud är allsmäktig och kärleksfull, hur kan Han låta ett litet barn dö? En möjlighet är att tro att Han vill sätta föräldrarna på prov: om de tror tillräckligt intensivt får de sitt barn att uppstå från de döda. Det här resonemanget är djupt mänskligt och förståeligt, särskilt när det är frågan om föräldrarna till ett dött barn, men en själavårdare borde inte gå med i såna här föreställningar och allra minst uppträda som om han förfogade över makten att återuppväcka döda. För en kristen som tror på evangeliet bör Jesu förmåga att återställa döda till livet utgöra ett tecken på att Han var något annat än en vanlig vandrande rabbin, eller en vanlig väckelsepredikant för den delen.

Kun vanhemmat yhdessä hengellisen johtomiehensä ja mahdollisesti muiden seurakuntalaisten kanssa rukoilevat lastaan heräämään, se toive joko käy toteen tai ei käy. Jos käy, niin silloin saarnaaja onkin jo keskuuteemme palannut Jeesus ja odotettavissa on niin kosminen mullistus ja maailmankaikkeuden uusiksipano, että yhden kuolleen lapsen palauttaminen elämään on siihen verrattuna pikkujuttu: viimeisen tuomion myötähän viikatemieskin joutuu viralta.

När föräldrarna tillsammans med sin andlige ledare och eventuellt med andra församlingsmedlemmar beder till Gud att deras döda barn ska vakna till ett nytt liv, kommer deras önskan att förverkligas eller också inte. Om den förverkligas, då kan man utgå från att predikanten faktiskt är den återuppståndne Jesus, och det kommer att innebär en så stor kosmisk omvälvning att ett dött barns återkomst till livet är en trivialitet i jämförelse med den: på domedagen kommer självaste liemannen nämligen att få sparken.

Todennäköisesti rukous ei kuitenkaan toteudu eikä tuomiopäivä vielä koita. Tällöin vanhemmilla ei ainakaan menestysteologisesti suuntautuneissa ryhmittymissä taida oikein olla muuta mahdollisuutta kuin syyttää itseään siitä, ettei usko ollut riittävän vahva. ”Usko” ilmenee käytännössä omistautumisena omalle seurakunnalle ja sen lähetystehtävälle, mikä tarkoittaa usein sitä, että ihmiset panevat jokaisen liikenevän roponsa seurakunnan kassaan - ja paha kyllä aika monessa kiihkoon ja karismaan panostavassa ryhmittymässä on sellainen johtomies, joka ei erota Jumalan rahoja omistaan - aivan kuten hän ei aina erota Jumalan tahtoa omastaan.

Med all sannolikhet kommer menigheten inte att bönhöras, eftersom den yttersta domen inte ännu är aktuell. Åtminstone i framgångsteologiskt orienterade grupperingar kommer föräldrarna att beskylla sig själva för att de inte var tillräckligt starka och stadiga i sin tro. Och för att bevisa sin tro kommer de att lägga sina sista slantar i församlingens kassa. Tyvärr är ledaren för en karismatisk och lidelsefull religiös gruppering ofta en sådan figur som inte riktigt skiljer på Guds pengar och sina egna, ungefär som han antagligen inte heller skiljer på Guds vilja och sin egen.

Nythän ei tietenkään ole mitenkään itsestään selvää, että Markku Koivisto on kyyninen hyväksikäyttäjä, joka järjestää tuollaisia kuolleistaherättämisnäytöksiä orjuuttaakseen ja riistääkseen seurakuntalaisiaan. Päin vastoin, nettituttavapiirissäni on hänet tuntevia ihmisiä, jotka eivät ole millään tavalla uskonnollisia mutta pitävät häntä vilpittömän oloisena ja mukavana kaverina. Tämäkään ei kuitenkaan ole yksinomaan hyvä juttu, sillä ymmärtääkseni sielunhoitajan yksi tehtävä on yrittää estää hoidettaviaan menettämästä todellisuudentajuaan ja mielenterveyttään silloin kun he ovat ahdistavassa elämäntilanteessa esimerkiksi lapsensa menetettyään. On sekä sielunpaimenen että paimennettavien mielenterveydelle huono juttu, että paimen eläytyy heidän harhoihinsa ja yllyttää niitä.

Visst är det ingalunda självklart att Markku Koivisto är en cynisk utnyttjare, som iscensätter såna där exorcismspektakel för att förslava och exploatera sina församlingsmedlemmar. Tvärtom: inom min krets av nätbekanta finns det folk som känner honom personligen och utan att själva vara religiösa anser att han gör ett uppriktigt, ärligt och trevligt intryck. Det här är dock inte enbart till välsignelse heller. Om jag rätt förstår bör nämligen en ansvarsfull själavårdare se till att hans skyddslingar inte förlorar sitt verklighetssinne och sin psykiska hälsa när de till exempel efter att ha förlorat sitt barn befinner sig i en ångestingivande situation. Det är psykiskt skadligt både herden och hjorden om herden alltför ivrigt lever sig in i sina fårs villfarelser och förstärker dem.

Panu Höglund